Peter Skeel Hjorth: Mina minnesord
Musik och konst mot vindkraftens oljud
Risken att få sitt livsverk förstört av vindmöllor kastade tunga slagskuggor över de sista åren av cellisten och dirigenten Mats Rondins liv och gärning som musiker i världsklass. Hans plötsliga, alltför tidiga död av en hjärtinfarkt vid 54 års ålder väckte stor uppmärksamhet i medierna.
Av naturliga skäl låg fokus på hans insats som musiker. Det var han som stod på podiet under festkonserten för kronprinsessan Victoria kvällen före hennes bröllop. Och det var han som svingade taktpinnen då kungens 40-års jubileum firades med musik.
Men inte många fick veta att Mats Rondin sedan drygt fem år stod mitt i en uppslitande kamp för att rädda sitt familjeliv och sitt livsverk från ett vindkraftsbygge, som lagt en våldsam psykisk och känslomässig press på honom.
Tillsamman med sin hustru hade han skapat musikcentret Isidors Kulle i det skånska Huaröd, där det bl.a. arrangerades välbesökta friluftskonserter med berömda svenska artister. Isidors Kulle blev mittpunkten för många av Sveriges finaste musiker och för ensemblen Huaröds Kammarorkester.
Platsen hade Mats Rondin och hans hustru valt på grund av landskapets skönhet och, inte minst, för den tystnad som är nödvändig för att hålla konserter under öppen himmel, och för att göra högkvalitativa inspelningar.
Men 2009 blev planer på ca. 50 vindkraftverk av industristorlek på godsen Maltesholm, Vittskövle och Borrestad ett konkret hot mot Isidors Kulle. De närmaste vindkraftverken kunde komma att stå en kilometer från musikcentret. En oberoende akustikfirma beräknade att oljudet från vindmöllorna skulle omöjliggöra centrets aktiviteter.
Jag lärde känna Mats Rondin påsken 2009 då föreningen Bevara Linderödsåsens ordförande, Per von Wachenfeldt, tog oss med till Hishult nära Laholm för att studera och filma de jättevindmöllor, som har förpestat invånarnas tillvaro där.
Mats Rondin var en fin personlighet, vars milda sätt speglades i hans musik och dirigentverksamhet. Nu mötte han ett helt annat slags människor än dem han arbetade med i kulturlivet. Det var hårda, kalla affärsmän och deras rådgivare som strävade efter att tjäna stora pengar. De behandlade Mats Rondin nedlåtande, utan respekt.
Han stod också inför okunniga lokalpolitiker och ämbetsmän från kommun, länsstyrelse och miljödomstol. Exempelvis den domare som i ett telefonsamtal med Mats Rondin sa, att hans musikcentrum väl också stördes av flyg. Så lite kunskap hade denne domare om ljud och vindkraftsbuller.
Mats Rondin använde snart sagt varje ledig stund på saken och stora summor gick till advokathjälp. Tillsammans utvecklade han och jag en idé om att arrangera en protestkonsert mot felplacerad vindkraft i människors närhet. Vi ville få igång en debatt med hjälp av musik.
Protestkonserten hölls på Knutstorps Borg i Skåne, söndagen den 29 augusti 2010, med medverkan av representanter från svenskt kulturlivs toppskikt, bl.a. filmregissören Jan Troell. En rad skånska protestföreningar var med att genomföra arrangemanget, som samlade över 1000 deltagare.
Vi enades också om att göra en kortfilm, som med konstens hjälp skulle skapa förståelse för nödvändigheten av att ta större hänsyn till vindkraftens negativa konsekvenser. Tillsammans körde vi runt till natursköna platser i Skåne och Mats Rondin filmade. Han var konstnär ut i fingerspetsarna och hade också känsla för att använda en halvprofessionell filmkamera och klippa film.
Filmen kom att ta flera år att färdigställa, då Mats Rondin krävde att den skulle vara lika perfekt som en konsert. ”In the silence of nature” kom filmen att heta, efter titeln på en komposition av Staffan Storm från protestkonserten på Knutstorps Borg. Det musikaliska temat är annars en saraband för cello av J.S. Bach, spelad av Mats Rondin på hans älskade Isidors Kulle.
Filmen producerades utan något filmtekniskt eller ekonomiskt stöd. Den fick sin premiär på biografen Gloria i Köpenhamn den 17 juni i år, genom samarbete mellan två skånska protestföreningar och Föreningen Svenskt Landskapsskydd och den danska Landsforeningen Naboer til Kæmpevindmøller. Mats Rondin var med i biografsalongen, som var fylld till sista plats.
Nu skulle filmen börja leva sitt eget liv. Men Mats Rondin var så upptagen av musikalen Doktor Zhivago i Malmö och andra musikaliska aktiviteter, att han i ett mejl till mig skrev att han ”hade en hysterisk arbetsperiod framför sig”. Jag såg honom aldrig igen.
”Tristis est anima mea” är det latinska namnet på en kantat av Johann Kuhnau, som var J.S. Bachs företrädare som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig. Det betyder: min själ är full av sorg.
Se kortfilmen här till ära för musikern, konstnären och hedersmannen Mats Rondin:
