Ett Sverige med tinnitus i ögat

Som skampålar över pengabegär och rovdrift på naturens resurser har extremt stora vindkraftverk börjat resas i det svenska landskapet. Och tusentals av dessa snurrande symboler för ändlös konsumtion är på väg ut i skog och mark.
Oerhört starka marknadskrafter är i svall. Ett enormt pengamaskineri har börjat vältra sig in över Sverige, köra över människor och är rent ut sagt i färd med att utöva ekonomisk våldtäkt på det svenska landskapet.

Det som för närvarande pågår i Sverige är absurt och oetiskt. Folkhemmet är som förhäxat och liknar en flock lejon som rovgirigt kastar sig över ett och samma köttstycke. Alla vill ha en bit – och helst den största.
Vindkraftens aktörer har en gemensam nämnare: jakten på profit. Det är inte hänsyn till klimat och miljö som är det främsta motivet, utan möjligheten till att tjäna pengar på en ny och obrukad marknad.

Lilleputten skryter

Fram till mitten av oktober var det inte mycket tal om vindkraft i Sverige. På några få månader har frågan växt till orkanstyrka. Kommunerna är på väg att dränkas av krav från EU, regeringen, energimyndigheten och en växande hög med ansökningar om byggnadslov för vindkraftverk.
Företag i alla storlekar står på språng för att vara med – från industriella jättar som SCA, Vattenfall, Sveaskog och norska Statskraft via mellanstora aktörer som Skogssällskapet ned till småföretag med 5-6 anställda som till exempel HS Kraft i Malmö. Storleken förhindrar dock inte lilleputten att skryta om att han har ”Sveriges främsta projekteringskompetens”. Oftast bygger emellertid småprojektören inte själv, utan säljer byggloven vidare.
Marknaden är så frestande, att den danska storleverantören Vestas flyttar sitt huvudkontor med 140 anställda till Malmö, för att bättre kunna svinga sin affärsmässiga bödelsyxa över den svenska naturen.

"Skaffa egen snurra"

Nu handlar det om att finna platser där vindkraftverken kan resas. Och det ska helst vara stora snurror på 150-200 meter, då dessa genererar mest pengar. Inga naturområden kommer att slippa undan. Och det kan inte gå snabbt nog. Så vad gör man? Frestar markägarna med ekonomiska godsaker.
Ett illustrativt exempel är Skogssällskapet. Det är ett mellanstort företag som inte själva äger så mycket skog, men som förvaltar skog åt ett antal skogsägare och därför har ett stort kontaktnät. Företaget har sänt ut ett reklamblad till sina kunder med rubriken Vindkraft – öka fastighetens värde och avkastning samt med uppmaningen att skaffa en snurra på sin tomt. ”Ett större vindkraftverk på din mark ger en årlig intäkt på cirka 100 000 kr samt en reell värdeökning”, lovar Skogssällskapet och erbjuder: ”Vi hjälper dig med hela processen”.

"Alla tjänar på vindkraft"

Ett nytt företag som kallar sig Windcap annonserar ut att ”Vindkraft köpes”. De beskriver sig själva som ”en ny typ av miljöfond som ska äga och driva vindkraftverk”, bland annat genom ”att öka intresset för investeringar – både hos privata och institutionella placerare”.
Listan över nya aktörer kan göras lång. Men företagen nöjer sig inte med att bara annonsera. De är aktiva överallt där vindkraft diskuteras. Vindkraftens PR-folk mässar i kör: ”Vindkraftverk är vackra”. ”De innebär små ingrepp i naturen”. ”Man kan inte höra dem”. ”De förorenar inte”. ”Alla tjänar på vindkraft”. Vissa låter som amerikanska väckelsepredikanter. Vartenda motargument rinner av dem som vatten på en gås. De hör inget annat än sina egna röster. Och hela det svenska etablissemanget har låtit sig duperas. Dessa samhällets stöttepelare ser inte att kejsaren går utan kläder.

Skånes Norrland

Bakom all retorik handlar det om pengar, pengar och åter pengar. Samtliga aktörer vill sko sig. Ekonomisk behållning är sålunda det enda motivet bakom planerna på en vindkraftindustri med upp till 100 vindkraftverk i Skånes sista stilla skogsområden norr om samhället Färingtofta, av vissa beskrivna som ”Skånes Norrland”. Vice ordförande i Hässleholms kommuns byggnadsnämnd har själv sänt in en ansökan om fem vindkraftverk på egen mark utan att gå ut med det offentligt, något som reser tvivel om hans habilitet.

"Som en viskning"

”Vindkraftverk förorenar inte”, förkunnar vindkraftfrågans evangelister. Men stämmer det verkligen? Visserligen avger kraftverken inte CO² eller andra kemiska substanser. Istället förorenar de genom rotation, buller och skuggor. De förorenar genom att kasta fasta, onaturliga skuggor från tornen. De förorenar genom rörliga, onaturliga skuggor från propellrarna. De enorma rotorerna snurrar konstant runt uppe i luften och skapar en onaturlig oro i landskapet. Det är rotorer större än en fotbollsplan som snurrar runt, runt i oändlighet. Tusentals vindsnurror innebär visuell förorening av landskapet i oöverskådlig omfattning. De förorenar också genom ljud. Generatorerna avger buller, som vindkraftsindustrin försöker bagatellisera. I närheten av bostäder får bullret inte överstiga en fastställd gräns på 40 dB om natten. Det är inte högre än en viskning och kan inte besvära någon, hävdar PR-folket. Det håller emellertid inte alla grannar till vindkraftverk med om.

Avger infraljud

Generatorerna avger dessutom infraljud, vilket inte kan höras, men kännas i kroppen. En del människor finner det besvärande. Ljudexperter behöver ytterligare forskning för att kunna påvisa huruvida infraljud är skadligt för människan.
Det är ett utbrett men fatalt missförstånd, att stora vindkraftverk på 150-200 meter inte kan höras. De avger mycket mer buller än mindre vindkraftverk. Det är framförallt de stora vindkraftverken som utgör det aktuella hotet mot människa och natur.
Stora vindkraftverk kan inte placeras på land utan att förstöra naturen, landskapet, och livet för de människor som ska leva med snurrorna i sin närhet. Det kan mycket väl vara, att vindkraft inte kan undvaras till havs. Men på land gör den liten eller ingen nytta, och gynnar endast symbolpolitiker och propellertillverkare.
Placeringen är i vart fall en så stor fråga, att den inte kan överlåtas till cyniska affärsmän.

Pandoras ask

Lyckas vindkraftindustrins PR-maskin att övertala de politiska beslutsfattarna om, att de ska tillåta vindkraftverk på 150 eller 200 meter precis var som helst, även i tysta, fridfulla naturområden kommer detta att frambringa ett Sverige med tinnitus i ögat. Och göra slut på natur och öppna landskap.
De politiska beslutsfattarna bör noga tänka sig för innan de öppnar Pandoras ask och låter de stora vindkraftverkens olyckor okontrollerat flyga ut över den svenska naturen, den svenska kulturen och den svenska befolkningen. I en så överhettad situation som nu, kan de lätt fatta beslut som kommer att kasta skam över dem långt in i framtiden.

Peter Skeel Hjorth